Ferrara

En, sak som ter sig bra med Bolonga, är dess närhet till alla städer. Igår förflyttade vi oss till Ferrara. En stad som kanske är halva Bolonga, till stoleken, med ett fint kastell, placerat på kullersten omgett av vatten, i dess centrum. Ett perfekt ställe att spendera en dag. 12894477_10204274710987494_1830508581_o

Vi inledde visiten med för min del, en juice på morot, ingefära och citron.

12903785_10204274709987469_418442179_o

Fint pynt, till skillnad från övrigt klotter.

12910468_10204274708067421_1136431496_n

Vad jag uppskattar till tusen, är att faktiskt ha ett syskon som inte bara är en bror, utan även en så bra kompis. Ingen av oss gillar soja-latte si sådär särskilt mycket. Ändå slutade det med att vi både fick in det på bordet och glatt surplade i oss dem. Eller, pja, åtminstone jag. Ludde försökte nog snarare stirra upp den och vid insikten om att det inte fungerar så, halsades hela upp en minut innan vi var tvunga att röra oss vidare.

12899771_10204274709307452_236106798_n

Ja, mat, dricka, mat dricka, glass, vin, kaffe. Nu är det glass i fokus. Vi försöker nämligen prova ut den bästa chokladglassen och filmar en resumé efter varje slickad kula. Glass är gott, eller hur Ludde? Om inte annat funkar det ju bra som läppstift.

12894317_10204274706907392_417537348_o

Jag köpte igår min glass på Cioccolate Rizzati. Älskar de ställena där de bara chokladglass, där hittar man den bästa. Mörk ska den vara. Godast och fungerar utmärkt till kaffe, for that matter.

12919287_10204274703907317_1731302209_n

 

Bolonga dag 1

Låt min berätta, om Bolonga dag 1. Igår,  ja då kom vi, vilket var mammas överraskning . Mamma hade, liksom ni, inte en aning om vart planet skulle. Kan ni förstå känslan av att inte veta vilket land eller vilken stad man beger sig mot. Eftersom vi hade ett byte i Danmark, var det nog just Danmark mamma trodde vi skulle spendera våra dagar i. Ja, det hade ju flygvärdinnornas dialekter vittnat om. Fel. När vi sedan satte och på ännu ett flyg resonerades det vilt kring inrikes i Danmark. Tio minuter innan landning säger mamma- Nu vet jag, jag hörde i högtalaren, det är Barcelona. Jaha, säger jag förvånat och pappa sitter och flinar, med huvudet vänt bortåt. Slutligen var vi framme. Mamma, vet du var vi är? Nej jag ser ju inget vatten. Kan inte vara Barcelona. Hm. Slutligen, TITTA, här står det it, – italien och efter ännu en passerad skylt så kunde hemligheten blottas – Bolonga.

Eftersom planet lyfte såpass tidigt igår, landade vi i Bolonga redan på förmiddagen. En pittoresk stad, likt en blandning av ett simpelt Paris och Milano. Överallt hänger stora skinkor och lagrade ostar. 12903499_10204250723427820_907961123_o

Efter ha checkat in på hotellet lät vi gatorna leda oss in i dagen och vi hann gå på flera hak. En gubbe försökte övertala mig till en skinkpaté, tror jag. Ja, jag förstår ju ingen italienask och han förstod ingen engelska. Jaja, lite parmesan är man ju ändå tvungen att käka i eataly.

12896479_10204250725107862_474872429_o

Ja ni ser, gränderna är mins sagt söta och vänliga att strosa på.

12903855_10204250727307917_921620314_o

Även ett fantastiskt kaffe lät oss göra sitt. Fick en cappuccino med rismjölk överhyvlad mörk choklad. Man ba; YAZ.

12528800_10204250726467896_118885768_o

Vädret då; jo jag kan säga att det är skinnjacksvänligt och i solen riktigt skönt. Jag somnade till och med i mammas knä på ett torg.

12873448_10204250725947883_550814115_o

Även jordgubbar köpte vi med oss, där i solen.

12896338_10204250726867906_1591624013_o

Och mami <3

12476172_10204250724427845_96302572_n

hey voyz, this is my voyz

Hej alla nya och gamla, små och stora, pojkar och flickor, långa och korta. Hej, jag är då Greta – Greta Karin Phoebe (läs: Febe) Dillén. Jag är så glad och tacksam att jag får blogga här på voyz, det känns som en perfekt start på det nya året. Somliga av er hänger kanske med sedan min förra blogg på nouw. Som ni ser är den bloggen exporterad hit, men annars blir detta mitt debut-inlägg. Så vem är jag då? Jo, att jag heter Greta har ni ju förstått, sedan är jag 20 år och bor i Stockholm. Hm tänker ni. Är inte voyz en portal avsedd för kottar som reser? Jo det stämmer, och resa – det har jag gjort, klar – det är jag ej, men för tillfället, är jag åter igen här i Stockholm, i min rosa villa.

20 tänker ni. Vet ni vad jag hört om denna ålder? Jo, att man vid dödsbädden upplever att livet fram till 20 upptog halva ens livslängd. Just därför, månar jag om att få ut så mycket av varje dag. Sova fram till lunch – inget för mig.  Jag vill komma långt och försöker leva varje dag på bästa sätt.

Direkt efter studenten valde jag att utnyttja modellandet till att resa. Egentligen var jag så fasligt trött på dåtidens bubbla jag cirkulerade runt i, och sannolikt var resan till en början snarare en flykt. Milano var min första destination. Det knöt sig i magen när jag kom dit. Jag började tillämpa tanken om Maslows behovstrappa. Utan stabil grund blir självförverkligande svårt. Ja, jag gillar Psykologi ja.  Hur som helst kunde jag inte njuta av att vara där och då. Jag var för splittrad, för stressad, för skoltrött.

Resorna har därefter blivit bättre och bättre i takt med att jag börjat uppskatta vad jag har här hemma. Efter Milano har jag varit i Kina, Hong Kong, Paris, Nyc, och åter igen Paris, var jag kom hem för en månad sedan ifrån – precis lagom till julen. Resornas topp utgjordes av NYC även om det är Paris jag kanske vill känna mig som ett med, medan den största katastrofen var Kina, även om det nu är bland det sundaste jag gjort. Utan dalar finns nämligen inga toppar. Så ni förstår – resorna har på alla sätt varit nyttiga. Fått mig att uppskatta livet, och att vilja insupa mer av vad som finns. Kommer inte ni inom kort få följa med mig på en fysisk resa, är mitt liv åtminstone alltid en mental resa. På bloggen här sprider jag åsikter, peppande tankar, inspiration och idéer. Sedan ska ni även få se en hel del av mina fantastiska matlagningsverk vilka många gånger ligger åt det veganska hållet.

dsc_3641_5688274ce087c354ac2a9288

Bild lånad från the one and only Elin

Kärlek, Greta