Gårdagen, en speciell dag.

12477016_10206223821902112_1267707166_o

Gårdagen, en speciell dag. Speciell, för att en av guds största gåvor för exakt 21 år sedan kom till jorden, speciell för att jag inte längre har synliga bryn och speciell för att jag spenderade största dagen i ett badkar iförd omväxlande lila underkläder, vit skjorta och svart köksförkläde. Japp, ni misstänkte rätt, jag plåtade igår, med ett grymt team, så jag är beyond taggad för att se resultatet.

Fotografen var då Maja Johansson.Otroligt duktig är hon och i varenda serie hon plåtar lyckas hon överträffa sig själv! Sedan hade vi även Dahlia Celestina som stylist. LOVE HER. Så medveten om vad hon vill. Det blir helt enkelt inte fel när hon stylar. Last, BUT NOT, least hade vi Mirja Andersson på make up, hår och igår även ögonbrynsfärgare haha. SÅ SNYGG kände jag mig, tack vare Mirja. Ja, hur taggade är vi inte på att se bilderna.

Ovan ytan, under ytan, på badkarskanten och i speglarna plåtades det. Det är kul vad mycke ett litet badrum kan användas till. Slutligen måste jag även ge stor eloge till Sophie + family som stod för både location och världens godaste käk. Nogon god jäkla linsgryta i kokosmjölk och kaneliga kryddor med ris. Här ovan har ni mood board. Puss puss puss vi ses och hörs, ja självklart ska jag senare, när jag är tränad, duschad, sminkad och klar, visa upp mina nya brows.

 

KÖRKORT

Så. fruktansvärt.härligt. Jag vet inte vad som är bäst, att slippa övningsköra och att ha detta moment som blytunga klossar hängandes över axlarna, eller att faktiskt ha körkort. Det känns som att precis hela mitt liv har lättat. Jag började övningsköra ganska tidigt – runt studentan sa jag, att jag skulle ta mitt körkort. Under de mest stressiga skolveckorna gick jag upp klockan 5.30 för att slänga pengar på körlektion efter körlektion innan skolan, för när man är så pass stressad är det svårt, att få in något.

Jag åkte iväg efter studenten, till Milano, för att jag verkligen behövde. Körkortet fick skjutas upp. Mot slutet av sommaren satt jag och mina föräldrar i kvällssolen efter en avslutad middag och sa till varandra, NU måste det bli av. Du vill ju ha körkort.  Jag övningskörde, men la inte mitt fullaste fokus i det hela. Mot hösten ringde min bokare och frågade om jag ville åka till Kina, om två veckor. Eh ja. Men körkortet då? Jo, jag bokade faktiskt uppkörning och teoriprov och satte igång att storplugga. Slutligen gick jag till teoriprovet, resultat; 49 poäng. Man måste ha minst 52 poäng, för att klara provet, men det vet ni ju alla. Attans. Att göra uppkörning nu var ingen idée, då jag skulle åka iväg över två månader. Den skulle alltså ändå inte vara giltig när jag skulle komma hem.

Uppkörningen skedde istället när jag kom hem, strax innan julen 2014. Utan att ha suttit i en bil på 10 veckor, satte jag mig för att köra upp. Jag kuggade. 3 av 5 moment uppfyllde jag. Jag åkte till Paris under våren och hann däremellan inte bli en fullfjädrad förare. Flera gånger har jag bokat uppkörning och mot sommaren kom NYC i vägen. Jag bokade en tid för uppkörning nu i vintras, dvs ett år efter min förra uppkörning, och någon dag efter att jag var hemkommen från Paris testade jag igen. Jag kuggade. 4 av 5 moment låg ändå på plats, även om tårkanalerna öppnades som vattenfall. Nu i förra veckan, klarade jag uppkörningen. Äntligen! Dock låg sista momentet och svävade. Teorin. Igår, 11.20 satte jag mig i sal 4, vid dator nummer 6 för att skriva, vilket för övrigt vare exakt samma plats som förra gången. Ovanligt svåra frågor.. Tillslut stog tiden på 0. Klicka här för att avsluta, så klickade jag. Godkänd! 55 av 65. YES KÖRKORT. SÅ FRUKTANSVÄRT JÄVLA HÄRLIGT OCH NEJ; JAG HAR FORTFARANDE INTE KOMMIT FRAM TILL VAD SOM ÄR BÄST: ATT INTE INTE HA KÖRKORT ATT HA KÖRKORT!Greta_D-398

Kämpa för vad ni vill nå. Man kan om man vill, seriöst. Nu har jag skjutsat familjen till tåget och ska kanske ta bilen till gymmet. Bilden är tagen av SUPERDUKTIGA Jimmy Tangoch ni finner den publicerade varianten HÄR. MUA: Catarina Cruz

Tänkte för övrigt göra en flik med alla editorials, så jag tror att denna kommer upp på bloggen inom kort igen. Puss puss puss.

 

 

Me by GL WOOD

Greta_5 Greta_9 Greta_11 Greta_12 Greta_14

Me by GL wood

 

Att plåta gång, på gång, är som modell, väldigt viktigt. Varför? Jo, för att det är ens bok, portfolio, som bilderna hamnar i, som man sedan blir bokad på. Desto starkare bok, desto bättre jobb. I somras plåtade jag en himla massa, bland annat dessa bilder med en superduktig fotograf som heter GL WOOD. I min portfolio hamnade flertal av dem.

Castingvideo

Hej Lovies.

Här har vi en castingvideo jag gjorde med Pasi, som förr jobbade på agenturen. En castingvideo är alltså en film Elite ut till kunder liksom övriga agenturer som kan vara intresserade av att jobba med en. Så duktig tycker jag att Pasi är. Han lyckas verkligen fånga alla modellrs personliga drag, så jag saknar honom väldigt mycket på agenturen. Dock pratade vi om att göra en ny video. Bara för att han inte jobbar på agenturen betyder det ju inte att vi inte kan jobba.

Jag sitter atm på Kaffeverket efter en fika med Nikilina. Planering och grejer är avklarade woho. Ni ska få se vilka underverk som kommer att ske. Redan nu finner ni en kategoriserad receptbok som kommer att fyllas med vegetariska smarrigheter under flik recept där uppe. Jag vill se min blogg som en plattform där man kan hitta allt möjligt, lite mer än bara min vardag. Stay tuned. Puss.

Plåtning med Bernhardia

 

Igår efter att under tre dagar, ha genomlidit förkylningarnas förkylning, var plåtning bokat. När jag var i Paris skrev Bernhardina till mig, som också jobbade där, vilket jag som är lite confused av mig inte såg förens typ för någon vecka sedan, så jag svarade att om hon råkade ha tid och lust nu, så skulle det passa fint här hemma i Sverige istället.

Sagt och gjort bokades gårdagen och jag blev tilldelad en moodbaod som såg ut såhär, där vi har finaste Miranda i vänsta hörnet med blå rock.

IMG_2340

På plats var även superduktiga Melinda som kirrade torsdags-glowet och Vincent som också är med i Elite. Såhär såg sminket ut.vsco-photo-4

Vår location var T-centralen. Smidigt tänkte jag då jag endast har en kvart med pendel in dit. Väl två stationer innan, dvs Solna, märker jag att tåget inte fortsätter i rätt riktning utan vänder. Fan. Jävla. signalfel. Jag går av i Ulriksdal och tänker mig att nästa tåg är en bra idé. Fan. Finns inget nästa tåg. Hur gör jag nu? Jag frågar spärrvakten. JA, du bara väntar på bussen, tar den mot Tensta, kliver av i Hallonbergen och tar tunnelbanan till TC-centralen. Mhm, nice. Som tur var, heh, hade alla drabbats av samma problem, så tiden löste sig bra. Medan jag fick make plåtade Vincent, därefter körde vi några bilder tillsammans och därefter plåtade jag själv.

Nej, nu är romanen färdigskriven och jag måste rulla. Idag ska jag åka till stadsbiblioteket och plugga, sen fika på KV, sedan titta på Bio. Woho välkommen fredag.

hey voyz, this is my voyz

Hej alla nya och gamla, små och stora, pojkar och flickor, långa och korta. Hej, jag är då Greta – Greta Karin Phoebe (läs: Febe) Dillén. Jag är så glad och tacksam att jag får blogga här på voyz, det känns som en perfekt start på det nya året. Somliga av er hänger kanske med sedan min förra blogg på nouw. Som ni ser är den bloggen exporterad hit, men annars blir detta mitt debut-inlägg. Så vem är jag då? Jo, att jag heter Greta har ni ju förstått, sedan är jag 20 år och bor i Stockholm. Hm tänker ni. Är inte voyz en portal avsedd för kottar som reser? Jo det stämmer, och resa – det har jag gjort, klar – det är jag ej, men för tillfället, är jag åter igen här i Stockholm, i min rosa villa.

20 tänker ni. Vet ni vad jag hört om denna ålder? Jo, att man vid dödsbädden upplever att livet fram till 20 upptog halva ens livslängd. Just därför, månar jag om att få ut så mycket av varje dag. Sova fram till lunch – inget för mig.  Jag vill komma långt och försöker leva varje dag på bästa sätt.

Direkt efter studenten valde jag att utnyttja modellandet till att resa. Egentligen var jag så fasligt trött på dåtidens bubbla jag cirkulerade runt i, och sannolikt var resan till en början snarare en flykt. Milano var min första destination. Det knöt sig i magen när jag kom dit. Jag började tillämpa tanken om Maslows behovstrappa. Utan stabil grund blir självförverkligande svårt. Ja, jag gillar Psykologi ja.  Hur som helst kunde jag inte njuta av att vara där och då. Jag var för splittrad, för stressad, för skoltrött.

Resorna har därefter blivit bättre och bättre i takt med att jag börjat uppskatta vad jag har här hemma. Efter Milano har jag varit i Kina, Hong Kong, Paris, Nyc, och åter igen Paris, var jag kom hem för en månad sedan ifrån – precis lagom till julen. Resornas topp utgjordes av NYC även om det är Paris jag kanske vill känna mig som ett med, medan den största katastrofen var Kina, även om det nu är bland det sundaste jag gjort. Utan dalar finns nämligen inga toppar. Så ni förstår – resorna har på alla sätt varit nyttiga. Fått mig att uppskatta livet, och att vilja insupa mer av vad som finns. Kommer inte ni inom kort få följa med mig på en fysisk resa, är mitt liv åtminstone alltid en mental resa. På bloggen här sprider jag åsikter, peppande tankar, inspiration och idéer. Sedan ska ni även få se en hel del av mina fantastiska matlagningsverk vilka många gånger ligger åt det veganska hållet.

dsc_3641_5688274ce087c354ac2a9288

Bild lånad från the one and only Elin

Kärlek, Greta