Gävle

12915149_10204314285016820_1686157169_o

Nu kan jag precis lämnat Gävle och förmiddagens samlade intryck i ryggen, och tåget rullar tillbaka mot Stockholm. Ni ska veta, jag känner lite smärta i halva, om inte hela kroppen, för att jag inte varit här så mycket jag hade kunna önska. I min psykologi har jag över ett år, fyra prov, och del ett ägde rum idag. Ja, ni förstår, prioriteringen ser då plötsligt lite annorlunda ut. Dessutom var jag tvungen att jobba varje dag i åtta dagar för att kunna åka till Bologna, så den där tiden, den blev den bristande faktorn. Vi kom hem från Bologna i förrgår och gårdagen kunde jag därmed 100% tillägna plugget, från 8 på morgonen till 11 på kvällen med ett yoga-abrott och två duschar. Annars lyckades jag ägna i princip hela dagen  åt studier varesig jag gick, kissade eller åt.

Idag skulle alarmet spela sina toner redan vid 05.00 och av ren intention vaknade jag 4.48, för att sedan 5.55 sitta på tåget mot Gävle, där jag studerar, via högskolan i Gävle. När jag kom till Gävle blev jag otroligt positivt överraskad. Hur fint som helst. En pittoresk stad. Jag son trodde att det skulle vara fult. Det kanske bästa av allt, är att jag bokade ett tåg en si sådär tre timmar sent så fick flera timmar till att strosa runt i vårsolen som då och då ville glänsa sina strålar bakom de tjocka molnen.

Känslan nu då: så helskottas jäkla bra. Jag har liksom varit tvungen att noggrant disponera varenda timme de senaste veckorna och äntligen lättade precis allt någorlunda igen. Dessutom vet jag att denna inledande del i psykologin var den jag var mest kritisk mot, och just därför, känner jag mig mest taggad på vad som komma skall. 12941085_10204313915327578_2059570504_o

Se vad tjusigt. Gävle är då inte att underskatta.

 

 

 

ut i fria luften

Vilken dag, vilken dag. Sol, jo jag tackar. Känslan när jag vaknar och möts av sol och en lysande blå himmel ger mig fjärilar i hela kroppen och helst vill jag bara ut i fria luften med detsamma. När naturen spelar vackra klingande melodier har jag svårt att vara inne. Inne när dagen passerar, nej fy. Jag vill bara ut. Ut och göra ett vårskrik och säga att jag är så jävla taggad, tillmötesgående och nyfiken. Våren blir likt ett uppvaknade. En påminnelse om livet. Precis som jag legat död i några månader och nu återupplivas. Inte för att de många månaderna varit dåliga, utan som att de varit en vila och återhämtning. Kanske är koma bättre ord. En timme tog uppvaknandet och sedan var jag ute. Längs vattnet, i skogen med solljus som mellan trädens alla grenar gav ständiga små ljusglimtar och ibland längs långa sträckor kunde värma ansiktet innan vägen svängde och solen kom i skymundan. I två timmar lät jag denna sollek spela sitt spel innan jag fick återgå till att studera och reda ut olika frågor. Känner mig produktiv, som en kämpe. En fråga till. En till. Men det är nog så som man gör? Liksom fortsätter trots att uppgifterna känns olösliga. Jaja, lagom filosofiskt men faktiskt: det är vår, jag dricker kaffe och läser psykologi. Puss.

IMG_2953

Ph: Christoffer Dalkarl 

Mua: Sofia Sjöberg