nej tack snälla du, det är så bra så

är kanske det tråkigaste man kan säga, för när blir man tvungen att säga det; jo är någon annan försöker vara artig, snäll och trevlig. Det blir lite att säga nej ditt förslag passar inte mig.

Vill du ha en kopp kaffe? – nej tack snälla du, det är så bra så. Kan jag hjälpa dig med något? – nej tack snälla du, det är så bra så. Jag har bakat kaka, vill du smaka? -nej tack snälla du, det är så bra så. 

Jag vill inte vara för kategorisk men generellt: säg ja. Jag läste till och med i en bok att om man nu kommer på en arbetsintervju och blir erbjuden något att dricka – så säg ja! Eftersom att man i detta fall inte känner varann så bra, blir frågan om något att dricka lite utav en öppningsfras, och att då klippa av direkt, är himla tråkigt. Dessutom minskade man enligt boken risken att få jobbet. Anledningen till att jag maler på med snälla du är för att visa: oavsett hur snällt man än försöker att svara, så blir svaret ganska drygt. Man visar även lite på än gång att du kan inte hjälpa mig utan jag gör själv. Jag tycket helt enkelt att det är lite osamarbetsvilligt att svara nej. Sedan ska man ju inte alltid säga ja, men man får välja sina nej.

Vad händer då om man istället svarar – ja tack, gärna, till ovanstående exempel? Man bygger vidare på något. Den inledande personen, vill bekanta sig med dig och du svarar lite ja till vänskapen genom att säga ja till stundens symboliska fråga.

Vill du ha en kopp kaffe? – Åh ja tack, jag har gått och varit sugen på kaffe hela dagen. Här får personen i fråga känna sig snäll och ni har tro det eller ej så har ni tagit er ett steg närmre varann i relationen. Okej, jag ska inte låta som värsta professorn, för det är jag ju ej, men logiskt sett.

Så, säg sa och låt dig flyta på de kommande vågorna. Puss

Skärmavbild 2016-03-03 kl. 13.30.18

En liten sneak på plåtningen med Bernhardina som jag hade med Vincent som jag med spänning inväntar hela resultatet. Gloss by: Melinda Forsberg. Här förresten kan ni läsa Bernhardinas blogg och se lite BTS bilder! 🙂

Fuck HCLF/LCHF – det blir för mycket

tumblr_nd5m1l2yKf1rsyyyfo1_1280    Jag måste ventilera mig. Ah, jag dör. Seriöst, nu är jag så fruktansvärt jävla trött på dieter. Förut kunde jag lyssna på LCHFs teorier med öppna öron och se nyttan. Jag såg att människor med fetma inte skulle äta så mycket vitt mjöl eller socker.  Kostdoktorn var en av mina stora inspirationskällor, men vi, befolkningen, vill ta detta till sin spets. HUR kan bacon med grädde vara nyckeln till ett nyttigt liv?

Jag äter inte godis-godis, speciellt mycket – typ alls. Har ätit cirka 20 bitar på 3,7 år, räknade jag precis ut. Jag tycker faktiskt inte det är särskilt gott, egentligen. Det är lite gott, och sen luras lätt hjärnan tills man är illamående. För några år sedan räckte det, för att man skulle klassas som nyttig – att inte äta så mycket sötsaker.  Jag säger inte detta för att jag har ett behov av att klassas som nyttig, utan för att jämföra med dagens samhälle då somliga påstår att fetthalten i havregryn skulle vara för hög, eller att intaget av avocado max bör ligga på en halv/vecka. NÄR hände detta? Jag blir bara ledsen när jag fick höra att Sverige var en av de länder som vidtar flest dieter i världen. Jag tror personligen på att det har att göra med att vi är så pass sekulariserade. Vi saknar grupptillhörighet på ett sätt som stora delar av världen lever i – religionen.  ”HCLF” mot ”LCHF” – det är som två fiender. ”Eartglings/carb-the-fuck-up/bananagirl” mot ”extra fett med fett/ mindre än 5 gram kolhydrater/100 gram”

Kan vi inte sätta punkt vid att avokado är supernyttigt och att kokossocker är bättre än raffinerat socker, och om man till och med kan söta med frukt, är det utmärkt?

Där sätter jag åtminstone min punkt.

Ha en fin måndag.

Puss

Unknown