Ananda Mandala

Nu ska jag berätta något märkligt. Igår, var en sådan dag då det inte ens fanns någon anledning att ta av träningskläderna. Vid så många gånger som tre tillfällen, kom de till användning. Nej, numret räknat tre, i sammanhanget, var inte det märkliga. Speciellt inte då jag bytte om för att ett av dessa ”träningspass” skulle utgöras av meditation, medan nummer två blev mer svettigt och tredje och sista blev ett yogapass. Det märkliga jag ville ta upp var faktiskt meditationen, Ananda Mandala. 13052475_10204442538103067_655699031_o

Amanda, min egna lilla yogi, är hemkommen från Bali har mycket vikt och tankar efter hennes hemkomst ägnats åt just meditation och yoga. Jag kan inte låta bli att fascineras av alla känslor och spänningar man med dessa enkla rörelser och andningsknep kan nå. Så, igår hade jag och Amanda alltså beslutat oss för att meditera, hemma hos henne, på golvet, med händerna slutna till en gemensam ring. Att meditera har jag egentligen ingen relation till, annat än att jag förstår att meditativa aktiviteter är avkopplande. Amanda berättade att just denna typ av meditation är ämnad för att släppa på spänningar och känslor. Med ögon och mun slutna inleddes meditationen till den inspelade ljudfilen Amanda fått tillgång till.

One, two, one two….. lät det. Till varje one skulle man med näsan andas in, och till varje two skulle man med näsan andas ut. Ganska fort gick det. Precis så fort att man faktiskt orkade fortsätta utan avbrott. Därefter gällde det att vid tillsägelse tömma sig fullständigt på luft och fokusera på kroppens olika chakran, från rot till krona, i sju omgångar. Till en början kände jag hur andningen var påfrestande. Jag funderade på att avsluta, men fortsatte. Så småning om kände jag hur somliga delar av kroppen började somna, nästan krampa. Handen som tidigare hade haft ett stadigt grepp om Amandas tappade jag nästan kontakt med, och trots att jag tänkte tanken att ta ett bättre tag, blev det i princip omöjligt. Min tidigare raka hållning blev för varje minut in i medtiationen allt krokigare och krokigare. Benen somnade och händerna började vibrera. Plötsligt kändes det nästan som att jag tappade kontakten med min kropp. Dessutom, fick jag, inte för att situationen var surrealistisk, ett starkt skrattanfall. Jag bara kände hur jag började bubbla och blundandes kunde jag inte hålla mig för skratt. Kan ni förstå så konstigt?

13062588_10204442538423075_1233328719_o

Vid avslut bryggde vi te och skakade av oss allt. Kan någon något om detta? I så fall får ni så gärna kommentera. Otroligt intressant grej.

en mening med endast kommatecken

12968652_10204370071091437_517549689_n

Ph: Lanna Olsson

Mina dagar går i ett och äntligen igår kväll kunde jag sätta någon typ av punkt. Jag har liksom byggt en mening med endast kommatecken, vilket kanske gett mig just KOMAtecken. Såna tecken att det känns att man ska dö när man står upp levande. Dö men inte dö. De känslorna som kommer när man inte sätter avslut, utan endast byter syssla. En väldigt intressant lång mening blir det, men helhetstexten kanske blir mer väsentlig med en variation av punkter och kommatecken? Ja, just därför var jag tvungen att efter högskoleprovet igår, pusta ut.

Jag somnade klockan tio. Drömde att jag var ledsen för att jag var omgiven av en grupp människor som ropade åt mig att det är klart att du korkar ta ett jobbpass nu – tänk på OBn. Jag försökte med tårarna rinnandes, säga att jag ju faktiskt suttit och skrivit prov mellan 8.20 och 16.20, och att hjärnstrukturen förtvinat. Att hjärnan inte längre var en hjärna utan nu kunde liknas med en smoothie. Såsig, mixad med ett innehav av alla ingredienser. Så, med detta sagt är jag redo att pusta ut till ett yogapass. Ute är ett helt nytt stycke inlett då det faktiskt känns som vår på riktigt.

Här har vi en sneak på fredagens wetlook-plåtning. Jag är så taggad på resultatet. Fasen vad kul det ska bli att se bilderna.

 

Söndagsbrunch

Söndag och brunch går så bra hand i hand. Söndagsbrunch liksom, I don’t mind. När Helena ställer till med brunch vet man att man aldrig blir besviken, den stavas alltid, liksom gårdagens: GALEN, då i positiv bemärkelse. Jag har ju varit med och sett Helenas matlagningskonst över dagarna, och har nu kommit till insikt om att hon, om möjligt, har överträffats själv. Man ba what, den var galen redan innan och nu är den dubbelgalen?

Så efter igår morses 75-minuters yoga-session, så bar det mot Helena där jag spenderade i princip hela dagen. Jag lånade dessa bilder från Helenas blogg Jag kände mig ändå lite delaktig i flera av dess uppkomst, då jag i väntan på övriga brunchare lånade hennes kamera och såg till att carpa that moment på bild. Men vill ni ha receptet på brödet längre ner, får ni faktiskt kika in på Helenas hemsida, lite cred måste hon få, och jag lovar det är värt det.

2016432218576560_sbig 201643222083580_sbig 20164322231921170308_sbig20164435165641_sbig

 

Bolonga dag 1

Låt min berätta, om Bolonga dag 1. Igår,  ja då kom vi, vilket var mammas överraskning . Mamma hade, liksom ni, inte en aning om vart planet skulle. Kan ni förstå känslan av att inte veta vilket land eller vilken stad man beger sig mot. Eftersom vi hade ett byte i Danmark, var det nog just Danmark mamma trodde vi skulle spendera våra dagar i. Ja, det hade ju flygvärdinnornas dialekter vittnat om. Fel. När vi sedan satte och på ännu ett flyg resonerades det vilt kring inrikes i Danmark. Tio minuter innan landning säger mamma- Nu vet jag, jag hörde i högtalaren, det är Barcelona. Jaha, säger jag förvånat och pappa sitter och flinar, med huvudet vänt bortåt. Slutligen var vi framme. Mamma, vet du var vi är? Nej jag ser ju inget vatten. Kan inte vara Barcelona. Hm. Slutligen, TITTA, här står det it, – italien och efter ännu en passerad skylt så kunde hemligheten blottas – Bolonga.

Eftersom planet lyfte såpass tidigt igår, landade vi i Bolonga redan på förmiddagen. En pittoresk stad, likt en blandning av ett simpelt Paris och Milano. Överallt hänger stora skinkor och lagrade ostar. 12903499_10204250723427820_907961123_o

Efter ha checkat in på hotellet lät vi gatorna leda oss in i dagen och vi hann gå på flera hak. En gubbe försökte övertala mig till en skinkpaté, tror jag. Ja, jag förstår ju ingen italienask och han förstod ingen engelska. Jaja, lite parmesan är man ju ändå tvungen att käka i eataly.

12896479_10204250725107862_474872429_o

Ja ni ser, gränderna är mins sagt söta och vänliga att strosa på.

12903855_10204250727307917_921620314_o

Även ett fantastiskt kaffe lät oss göra sitt. Fick en cappuccino med rismjölk överhyvlad mörk choklad. Man ba; YAZ.

12528800_10204250726467896_118885768_o

Vädret då; jo jag kan säga att det är skinnjacksvänligt och i solen riktigt skönt. Jag somnade till och med i mammas knä på ett torg.

12873448_10204250725947883_550814115_o

Även jordgubbar köpte vi med oss, där i solen.

12896338_10204250726867906_1591624013_o

Och mami <3

12476172_10204250724427845_96302572_n

en hemlig visit

prom ben frukost

Jo, ni ska veta: mycket är ordet. Mycket, kul, hektiskt och ett absolut fullproppat schema där jag under den obefintliga tiden hunnit äta frukosten ovan, vandra i skogen och ta en sängkammarbild på benen, lol. Ja ni förstår, sådant man ändå måste göra, typ.

Sistone har mor min till ära, inlett sitt femtioandra levnadsår, vilket uppmärksammats av far min med en hemlig visit med medtag av övriga familjemedlemmar, (jag och ludde) den 24e mars. Jag råkar veta exakt hur innehållet till denna överraskning ser ut och är mer än taggad på att pja, kanske åka till mars eller kanske bestiga mount everest. Vem vet vad om något? Detta har i alla fall gjort att jag varit tvungen att lägga om mitt Hollister-schema så att jag nu jobbar varje dag. Som grädde på moset har jag tenta i psykologin två dagar efter att jag kommer hem, Mhm, heaven. *Blundar och gråter lite*. Men att maxa är min grej, och faktum är att min prestation faktiskt kan steppas upp några steg när jag har flera faktorer som flåsar mig i nacken. Nej nu ska jag åka och flåsa på gymmet istället, sen är det plugg, och sist, men ack inte minst; kvällspass på Hollister. Hare. Me love you.

Andra melodier

Titta jag mår jättemycket bättre idag. Blir helt lycklig bara av att kunna stå på två ben utan att bli svimfärdig. Oj vad man kan uppskatta små saker, när man varit riktigt risig. Efter mitt försök till att motivera mig själv, genom förrgårdagens blogginlägg, tog all kraft slut. Det blev så mycket snack och liten verkstad som det kan bli. Jag låg väl typ däckad i sängen/soffan resten av dagen och igår orkade jag nästan plugga. Men idag spelas andra melodier och om någon timme ska jag bege mig mot stan för leverans av en tavla jag målat, till Marina på Raw.

Förresten, såhär ser det lite ut hos mig

Precis bredvid min säng har jag ett skrivbord.
I min säng myser oftast alltid några små kärleksfulla vänner.
Spegel och garderob, har jag också. (nätt och jämnt) Garderoben är ju halv som ni ser.
Lite tavlor och så.
Och en trappa ner, redo att äta frukost.

Dreaming back but looking forward

Nu i vinteslasket kan jag inte undgå att jag längtar efter sol och värme. Jag öppnade det gamla bildarkivet och började se till hur fina resor jag spendertat med min familj och ville lyfta några toppar.

Först ut – Bretange

bretagneparis2009-133 bretagneparis2009-096 bretagneparis2009-090 bretagneparis2009-033

Följt av USA. Här är vi en tidig morgon påväg till Grand Canyon. Wow, just wow.

2011-0607-USA-360 2011-0607-USA-450

Vi hängde även ett tag i Californien, alla dess pirar och stränder. Bästa kanske var när vi gick på O.C. – kafét – the diner.

2011-0607-USA-579  2011-0607-USA-214

Sommaren därpå åkte vi till Malaysia. Jag kommer ihåg när pappa under vintern frågade mig Vart vill du åka nu då med kartan i händerna, jag tittade lite och tänkte Malaysia vore nice. Vi gjorde så mycket. Jag tog dykcert. Det var det bästa jag gjort i hela mitt liv tror jag. Världen under ytan är så cool. Jag bevisade dessutom för mig att jag kan om jag vill, vilket är en vetskap jag flera gånger därefter jag plocket fram. Vi skulle nämligen plugga något enormt, för att sedan göra ett prov.Jag visste att om jag inte klarar provet, är det som att  kasta många tusen i sjön. Det ville jag inte göra, och det gjorde jag inte heller.

Malaysia-2012-442

Vi vandrade även i Malaysias djupaste regnskogar.

Malaysia-2012-364Malaysia-2012-346

Bodde mindre enkelt än vi gjorde när vi tog dykcert, och av någon anledning drack vi färskpressad apelsinjuice typ överallt. Malaysia-2012-146 Malaysia-2012-144 Malaysia-2012-076

Här har vi även en bild från Thailand. Väldigt likt Malaysia men jag måste säga att jag gillar Malaysia snäppet bättre.

Thaliand-09-10-092

Nu för tiden har vi en lägenhet i Puerto Banus jag kan langa lite bilder ifrån i ett annat inlägg. Denna bild är från en av våra resor på särare år, när vi i vanlig ordning passerar Den vita staden.

Spanien-sommaren-2013-112

Kaffeverket

Så sitter man här igen, på Kaffeverket uppkurad i ett hörn, med dator i knät och med en kaffe vid sidan. Jag sitter precis bakom fönstret i översta bilden på en mjuk pläd. Idag är en ledig dag och jag håller på att förbereda min kommande kurs i Psykologi. Gud vad spännande det ska bli. Jag älskar psykologi. Egentligen är det kursstart i Gävle på lördag, inser jag, men jag har både jobb på Hollister och en fashion week casting som infaller vid samma tid så ser det som mycket svårt att hinna med, men bättre med för mycket än för lite, eller hur?  Jag funderar mycket om hur framtiden kommer att se ut och har kommit fram till att; om man alltid gör något vettigt kommer någon bra stans. Jag vill i mitt liv hinna med mycket, bli bäst på allt och lite till, och vet nu att det bara är att hålla alla dörrar på vid gavel, för att sedan se vilken som släpen in framgången. Hur ska jag veta om jag ska satsa på modellande, konst, media, kost eller beteende? Det är lika bra att testa lite av allt. Har ni något förslag på ett yrke där jag kan använda allt, säg bara till!

Processed with VSCOcam with c1 preset

Processed with VSCOcam with c1 preset

Processed with VSCOcam with c1 preset

lite viktigt sådär

 

_MG_7517

Det är onsdag kväll och jag sitter helt färdig i kroppen efter mitt avklarade träningspass. Min mamma konstaterade att jag är i my shape of my life, och jag måste hålla med. Jag känner mig så stark, gör saker dygnet runt och alla i familjen har rykt på en förkylning jag har sluppit undan *peppar peppar*. Hur som, spenderade jag 50 minuter på löpbandet, vilka inleddes med 10 minuters PW, följt av löpning varvat med några återhämtningar i form av vatten och gång. Svettig som en gris och röd som en tomat, gick jag därefter med spagettiben av löpbandet. Varför hypar jag så mycket över 50 minuter på löpbandet?

Jo här kommer vi till en detalj som tidigare legat lite under ytan, men som jag nu vill lyfta. När jag gick i trean på gymnasiet, så var jag så svag och svagare blev jag, innan jag vände totalt. Min inre stress, identitetskris och skolpress gav mig inte utrymme att bevara min grundhälsa och jag mådde faktiskt ganska dåligt och blev psykiskt liksom fysiskt allt annat än stark. Att bara ställa mig på löpbandet var tillräckligt, liksom bara tanken – vilket utgör en stor kontrast till idag då jag nu kan längta efter att få träna. Jag fick många gånger höra att jag behövde bygga upp mina armar men såg det mest som ett mycket svårt mysterium. Tiden? Orken? Hade jag tid över efter ekorrehjulets måsten, ville jag gärna inte spendera den tiden på gymmet.

Det som hjälpte mig, var att prata med vänner, komma till insikt om vad jag värdesätter och få leva livet, för att sedan kunna bygga upp min kropp. Jag kom därmed fram till att jag var långt från ensam i att drunkna i tankar om hur verkligheten såg ut. Det är just därför, jag väljer att dela detta. Just för att jag vet att många tror att de är ensamma, vilket är en felaktig bild som vuxit fram ur att psykisk ohälsa är så tabubelagt och svårt att prata om. Vänner, ingen har det perfekt – och kanske är det vad som ändå gör världen perfekt. Man måste ibland kämpa för att få njuta och veta vad man månar om. Jag mår nu på ett helt annat vis än för två år sedan. Jag vet vad som är min egna vilja och försöker i största mån leva efter den.

Inleder 2016 på bästa sätt

_MG_2239

_MG_2235_MG_2036

_MG_2218

_MG_2212

_MG_2226

Brunch hos Amanda,  inte illa någon stans. Hela köret var veganskt, och det bjöds på en fantastisk lasagne, rågbröd, hempabröd, frukt, danska pepparnötter (pepparkakor med nötter), en gräddtårta på bananbröd med havregrädde och bär, en ingefära/mango-chia och slutligen te och kaffe. Blir ni inte lite inspirerade ändå?

Under mitt nya år, har det skett mycket. Först och främst är jag hemskt glad att få blogga här på Voyz. En perfekt start vid en plats där jag känner mig hemma. Tack Nikilina. <3

Dessutom har jag börjat jobba på Hollister, i gallerian. Tjugo timmar varje vecka kommer jag spendera där. Hela Hollister består av trevliga utåtriktade människor, varje sekund jag spenderar där är jag glad. Dessutom jobbar flera från Elite där, Helena och Adrian som jag redan känner och sedan Vincent som jag nu fått lära känna. Hollister måste vara det perfekta deltidsjobbet om man utöver det vill kunna experimentera och leva. Mer då? Snart drar distanskurser igång och jag sitter likt ett frågetecken och funderar på om jag ska börja läsa Allmän psykologi på halvtid i ett år, eller en kortare kurs i Hjärna och medvetande. Hm. H j ä l p, t a c k.