www.odalisquemagazine.com/blogs/greta-dillen

NU byter jag portal och ni finner mig ingen annan stans är på ODALISQUEMAGAZINE! 

KLICKA HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR

 

Skärmavbild 2016-05-01 kl. 15.55.14

Tack så himla mycket för tiden här på voyz. Det har varit så kul att jag vill inte mist rikta min tacksamhet till Nikilina som tog in mig, och lärde mig både det ena och det andra. Även till Peter som jag inte ens träffat, givetvis till övriga bloggare här portalen som upprätthåller ett så bra jobb, och slutligen till er som läser min blogg. Det betyder allt. Jag vill givetvis inte lämna någon av er, så häng med mig på Odalisque. Det kommer också bli grymt.  Pusss

Taggar
Diskutera

Ananda Mandala

Nu ska jag berätta något märkligt. Igår, var en sådan dag då det inte ens fanns någon anledning att ta av träningskläderna. Vid så många gånger som tre tillfällen, kom de till användning. Nej, numret räknat tre, i sammanhanget, var inte det märkliga. Speciellt inte då jag bytte om för att ett av dessa ”träningspass” skulle utgöras av meditation, medan nummer två blev mer svettigt och tredje och sista blev ett yogapass. Det märkliga jag ville ta upp var faktiskt meditationen, Ananda Mandala. 13052475_10204442538103067_655699031_o

Amanda, min egna lilla yogi, är hemkommen från Bali har mycket vikt och tankar efter hennes hemkomst ägnats åt just meditation och yoga. Jag kan inte låta bli att fascineras av alla känslor och spänningar man med dessa enkla rörelser och andningsknep kan nå. Så, igår hade jag och Amanda alltså beslutat oss för att meditera, hemma hos henne, på golvet, med händerna slutna till en gemensam ring. Att meditera har jag egentligen ingen relation till, annat än att jag förstår att meditativa aktiviteter är avkopplande. Amanda berättade att just denna typ av meditation är ämnad för att släppa på spänningar och känslor. Med ögon och mun slutna inleddes meditationen till den inspelade ljudfilen Amanda fått tillgång till.

One, two, one two….. lät det. Till varje one skulle man med näsan andas in, och till varje two skulle man med näsan andas ut. Ganska fort gick det. Precis så fort att man faktiskt orkade fortsätta utan avbrott. Därefter gällde det att vid tillsägelse tömma sig fullständigt på luft och fokusera på kroppens olika chakran, från rot till krona, i sju omgångar. Till en början kände jag hur andningen var påfrestande. Jag funderade på att avsluta, men fortsatte. Så småning om kände jag hur somliga delar av kroppen började somna, nästan krampa. Handen som tidigare hade haft ett stadigt grepp om Amandas tappade jag nästan kontakt med, och trots att jag tänkte tanken att ta ett bättre tag, blev det i princip omöjligt. Min tidigare raka hållning blev för varje minut in i medtiationen allt krokigare och krokigare. Benen somnade och händerna började vibrera. Plötsligt kändes det nästan som att jag tappade kontakten med min kropp. Dessutom, fick jag, inte för att situationen var surrealistisk, ett starkt skrattanfall. Jag bara kände hur jag började bubbla och blundandes kunde jag inte hålla mig för skratt. Kan ni förstå så konstigt?

13062588_10204442538423075_1233328719_o

Vid avslut bryggde vi te och skakade av oss allt. Kan någon något om detta? I så fall får ni så gärna kommentera. Otroligt intressant grej.

onsdag

Idag onsdag väntar en lång, utan att innebära, tråkig, dag. Jag har väl i detta nu, lagom bråttom, men tänker att om dagen väl ska fyllas kan inte ett inlägg sådär som introduktion vara att skada. Om sisådär 30 minuter måste jag bege mig för att avverka en Hollisterdag jobb. Kul är det alltid, alltid. Sedan direkt efter jobbet ska jag plåta med Josefine Bäckström. Jag verkligen älskar hennes foton så det ska bli höjden av trevligt. Som jag förstått det så kommer plåtningen att vara en bra bit in på kvällen så jag räknar med att komma hem vid 11/12 ikväll igen. Ja, ni förstår, att grunda med en bra frukost låter väl som en bra idé.  13063944_10204424119242607_1088594072_o

Så vad hade vi: jo, chiapudding på mandelmjölk och chia. Denna toppas med äpple, grapefrukt, kiwi, havregryn, lätt värmda hallon och blåbär likt drottningsylt och rostade frön. Havre/mandel-cappuccino och te till det.

13064100_10204424119042602_106236058_o

Nu är det bara att skruva upp musiken och låta tandborsten gå som tandborsten ska. Puss hjärtan.

Ulriksdals slottsträdgårds vegetariska buffé

 

Mvg+, stort A, stjärna, eller vad som nu är en god bedömning på en lunch, vilken idag utgörs av Ulriksdals slottsträdgårds vegetariska buffé. Dessutom hade jag turen att medhava en Sofie, som definitivt sätter guldkant på tillvaron. 11.30-14.00 finns det alltså en vego-buffe uppdukad för den som vill komma. På bordet fanns ett innehav med allt från hummus, till portobellosvamp, till bulgur, till biffar, till sallader till ja, allt, typ. 13000545_10204415704832252_989175701_o

Ja, såhär kan det se ut när man passerat alla rätter och lagt dem på tallriken.

13009828_10204415701952180_522185631_o

Dessutom ingår te och kaffe. Plus plus plus!

13052565_10204415701712174_838178134_o

Och det sista jag vill säga med detta inlägg är – vem fan ser ut såhär när man pratar lite i telefon.

13023297_10204415702072183_1951896102_n

Hoppas ni Puss babes.

Förebild nummer tre

Förebild nummer tre. Vad individerna som jag lyfter har gemensamt, är att de alla bidrar till det bättre och allt vad det innefattar – bättre för dem själva, sina medmänniskor och bättre för omgivningen.  Förebilder är så himla viktiga för mig, har jag insett. Även om jag alltid kommer att vara jag, är en förebild ett aktivt val i vad jag låter påverka mig. Dessa vill jag ska forma mina tankar, min vardag och mina mål. De motiverar mig till det bättre och bidrar till att stimulera de sidor jag vill skall lysa hos mig.

Tidigare har jag skrivit om Jenny och Helena, som är bestående förebilder. Dessa inlägg kan du läsa här(Jennys) och här(Helenas). Idag, tänkte jag lyfta ett finger för Ellinor ÅkesonJag vet inte hur jag fann henne. Jag tror jag föll över hennes konstant magiska instagram-feed och därefter var det raka vägen in på bloggen. När man väl gör det, är det svårt att inte bli fängslad. Hur hon skriver, uttrycker sig och förmedlar känslor är så begeistrande att man inte kan slita sig loss.

Skärmavbild 2016-04-16 kl. 23.22.46

Så vad är det hon yttrar sig om då? Jo, Ellinor beskriver in i djupaste detalj hur en ohälsa kommer till uttryck i form av en ätstörning och genomför nu en fantastisk resa. Som hon själv pekar på, är resan långt ifrån slut. Det jag beundras över är hur hon med ett så objektivt perspektiv kan observera och tala om sin dåvarande likväl som nuvarande situation. Hon är så mänsklig, fyller verkligen i alla människans färger. Hon struntar i att endast måla tavlan i guld, nej när hennes tillvaro är svart, då visar hon också det. Hon må använda sig ganska mycket av sociala medier, men det hon säger är då ändå ofiltrerat. Vad händer när allt under ytan är så tabubelagt? Jo, alla som stöter på känslan ångest känner sig som ett stort psykbryt trots att det är så vanligt, eftersom samhället idag gjort det till något udda.

Ellinor bidrar till motsatsen. Är läget sugit, då går hon ut med det och förklarar hur hennes situation kan förbättras och vilka hinder hon tampas med. Hon föregår som ett så jävla lysande exempel på hur en mental resa är genomförbar. Hon visar hur man man kan genomgå en livsvändning och jag är övertygad om att hon förbättrat måååångas liv. Ellinor är en varm och begåvad tjej och förtjänar er allas uppmärksamhet.

Nyligen släppte Fredrik Erlansson en poddcast nämnd just Förebilden. Lyssna på deras ord där och läs Ellinors blogg

Sedan är Ellinor en jäkel på twitter, och här finner ni henne.

Citat av Ellinor:

”Den bästa resan jag gjort är varken den till drömmarnas New York eller kärlekens Paris; nej, det är den jag gör nu. Den mot ett friskt liv.”

 

”Om ens självbild ändå vore som ens selfies.”

 

”Jag skulle inte säga att jag är beroende av kaffe, men jag hade förmodligen inte överlevt utan den där första koppen på morgonen.”

 

 

BTS från dagens plåtning med Lanna och Kim

12986585_10204384325167780_99748089_o lunch 13016606_10204384322887723_654132425_o 13016645_10204384323167730_615680937_oHär har vi lite BTS från dagens plåtning med Lanna och Kim. Ni anar inte, det kommer bli så fint. Dör för att plåta, hänga med, och stimuleras av, så otroligt kreativa och påhittiga människor. Håret tog tre timmar att få dit och kanske lika lång tid att få av, typ. Jag ser fortfarande ut som ett troll och tänkte även att jag skulle göra det imorgon på Hollister. Seriöst, det är ju inte hållbart att tvätta håret två gånger på en dag. Nej, då ser jag hellre ut som ett troll. Något som var lite speciellt för just idag var vår location nummer två, amazing. I Reaktorshallen på KTH, ja ni hörde rätt. I en kal grop låg jag hopkurad i som en nyfödd bebis. STAY TUNED, med Lanna och Kim i farten blir resultatet inte annat än BRA.

en mening med endast kommatecken

12968652_10204370071091437_517549689_n

Ph: Lanna Olsson

Mina dagar går i ett och äntligen igår kväll kunde jag sätta någon typ av punkt. Jag har liksom byggt en mening med endast kommatecken, vilket kanske gett mig just KOMAtecken. Såna tecken att det känns att man ska dö när man står upp levande. Dö men inte dö. De känslorna som kommer när man inte sätter avslut, utan endast byter syssla. En väldigt intressant lång mening blir det, men helhetstexten kanske blir mer väsentlig med en variation av punkter och kommatecken? Ja, just därför var jag tvungen att efter högskoleprovet igår, pusta ut.

Jag somnade klockan tio. Drömde att jag var ledsen för att jag var omgiven av en grupp människor som ropade åt mig att det är klart att du korkar ta ett jobbpass nu – tänk på OBn. Jag försökte med tårarna rinnandes, säga att jag ju faktiskt suttit och skrivit prov mellan 8.20 och 16.20, och att hjärnstrukturen förtvinat. Att hjärnan inte längre var en hjärna utan nu kunde liknas med en smoothie. Såsig, mixad med ett innehav av alla ingredienser. Så, med detta sagt är jag redo att pusta ut till ett yogapass. Ute är ett helt nytt stycke inlett då det faktiskt känns som vår på riktigt.

Här har vi en sneak på fredagens wetlook-plåtning. Jag är så taggad på resultatet. Fasen vad kul det ska bli att se bilderna.

 

Jobba på Elite

elite ass och bokare

Hallå, vet du någon eller är du själv sugen på att bli bokare eller jobba på Elite, så SÖK! Just bokare är ett himla intressant yrke då man inte kan gå någon utbildning, så det är många som själva antingen varit modeller eller fotografer, men som sagt; känner du dig manad så sök, spriv vidare och tipsa vänner.

Captured by Bernhardina

GretabyBernhardina88 Skärmavbild 2016-04-06 kl. 08.05.31 GretabyBernhardina GretabyBernhardina22 GretabyBernhardina66

Ph: Bernhardina

MUA: Melinda Forsberg

Models: Me and Vincent

Finally har vi resultatet från plåtningen ni sett lite sneaks ifrån och här har vi mina high lights. Yes, captured by Bernhardina. Allt utspelade sig på T-centralen, någon dag efter jag blivit frisk efter några veckors sjukdom. Resultatet blev något nytt, vilket jag definitivt gillar. I porträttformat är den sista bilden Bernhardina knäppte, en av mina absoluta favoriter, woho modella är så kul haha.

Idag har det hänt en hel del. Jag inledde med att gå upp klockan sex för att fira min nu 17-åriga lillebror med frukost på sängen och massor av fina paket. Vid 9 begav jag mig mot agenturen där jag hängde en timme. Väldigt mysigt. Jag och min bokare Lisa inledde med ett bra snack om resor. Milano, Paris, Austrailen, London? Hm, tiden får utvisa svaret. Därpå blev det att spela in en film, ta nya pollar med både mer och mindre kläder – lovar att publicera dem senare när jag fått dom av Christoffer, vår duktiga art departement. Därefter begav jag mig vidare mot stadsbiblioteket innan jobb på Hollister väntade fram till 18.00. Bästa: Sofie kom och hälsa på! Fan så jag saknat den jökeln.

Imorgon: plåtning, tema wet look, sen jobb på Hollister? Vem gör morgondagens ”Sofie”?

Puss

Söndagsbrunch

Söndag och brunch går så bra hand i hand. Söndagsbrunch liksom, I don’t mind. När Helena ställer till med brunch vet man att man aldrig blir besviken, den stavas alltid, liksom gårdagens: GALEN, då i positiv bemärkelse. Jag har ju varit med och sett Helenas matlagningskonst över dagarna, och har nu kommit till insikt om att hon, om möjligt, har överträffats själv. Man ba what, den var galen redan innan och nu är den dubbelgalen?

Så efter igår morses 75-minuters yoga-session, så bar det mot Helena där jag spenderade i princip hela dagen. Jag lånade dessa bilder från Helenas blogg Jag kände mig ändå lite delaktig i flera av dess uppkomst, då jag i väntan på övriga brunchare lånade hennes kamera och såg till att carpa that moment på bild. Men vill ni ha receptet på brödet längre ner, får ni faktiskt kika in på Helenas hemsida, lite cred måste hon få, och jag lovar det är värt det.

2016432218576560_sbig 201643222083580_sbig 20164322231921170308_sbig20164435165641_sbig