Ananda Mandala

Nu ska jag berätta något märkligt. Igår, var en sådan dag då det inte ens fanns någon anledning att ta av träningskläderna. Vid så många gånger som tre tillfällen, kom de till användning. Nej, numret räknat tre, i sammanhanget, var inte det märkliga. Speciellt inte då jag bytte om för att ett av dessa ”träningspass” skulle utgöras av meditation, medan nummer två blev mer svettigt och tredje och sista blev ett yogapass. Det märkliga jag ville ta upp var faktiskt meditationen, Ananda Mandala. 13052475_10204442538103067_655699031_o

Amanda, min egna lilla yogi, är hemkommen från Bali har mycket vikt och tankar efter hennes hemkomst ägnats åt just meditation och yoga. Jag kan inte låta bli att fascineras av alla känslor och spänningar man med dessa enkla rörelser och andningsknep kan nå. Så, igår hade jag och Amanda alltså beslutat oss för att meditera, hemma hos henne, på golvet, med händerna slutna till en gemensam ring. Att meditera har jag egentligen ingen relation till, annat än att jag förstår att meditativa aktiviteter är avkopplande. Amanda berättade att just denna typ av meditation är ämnad för att släppa på spänningar och känslor. Med ögon och mun slutna inleddes meditationen till den inspelade ljudfilen Amanda fått tillgång till.

One, two, one two….. lät det. Till varje one skulle man med näsan andas in, och till varje two skulle man med näsan andas ut. Ganska fort gick det. Precis så fort att man faktiskt orkade fortsätta utan avbrott. Därefter gällde det att vid tillsägelse tömma sig fullständigt på luft och fokusera på kroppens olika chakran, från rot till krona, i sju omgångar. Till en början kände jag hur andningen var påfrestande. Jag funderade på att avsluta, men fortsatte. Så småning om kände jag hur somliga delar av kroppen började somna, nästan krampa. Handen som tidigare hade haft ett stadigt grepp om Amandas tappade jag nästan kontakt med, och trots att jag tänkte tanken att ta ett bättre tag, blev det i princip omöjligt. Min tidigare raka hållning blev för varje minut in i medtiationen allt krokigare och krokigare. Benen somnade och händerna började vibrera. Plötsligt kändes det nästan som att jag tappade kontakten med min kropp. Dessutom, fick jag, inte för att situationen var surrealistisk, ett starkt skrattanfall. Jag bara kände hur jag började bubbla och blundandes kunde jag inte hålla mig för skratt. Kan ni förstå så konstigt?

13062588_10204442538423075_1233328719_o

Vid avslut bryggde vi te och skakade av oss allt. Kan någon något om detta? I så fall får ni så gärna kommentera. Otroligt intressant grej.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *