En plan

Lördag morgon, och jag sitter på tåget mot Gävle och passerar precis Mehedeby. Utanför fönsterrutan passerar jag svenska skogar, fält, nya städer och olika vattendrag. Jag hade ett medhag av chiapudding som nu är uppäten och värmer mig nu mot min termos. I Gävle då, föreläsning står på G och därefter ska vi genomföra ett experiment. Det blir en lång dag. Någon gång vid 19.00 är jag hemma igen, efter att gått upp 05.25 idag. Vi påbörjar ett nytt område – kognition. Jag känner mig höjden taggad. Plugga är faktiskt inte alls att underskatta. Inte när det är så flexibelt. Tänk att vi i Sverige ändå får denna möjlighet helt gratis. Det är så sunt. Vi alla har en trygghet att luta oss tillbaka på, vilket täcker trygghet av basala behov. Detta är något jag faktiskt reflekterat en hel del över. När jag har modellat utomlands och träffat olika modeller utbyter man ju givetvis en hel del tankar och livsåskådningar. Jag har insett att modellandet kan ha varit deras enda chans till försörjning. De får liksom inte denna trygghetsskjuts från sitt hemland, ut på arbetsmarknaden. För många handlar det som att antingen hitta en framgångsrik man, eller bli toppmodeller. När jag sagt att jag sedan målat upp min personliga bild och berättat att jag inte bara vill utan tänker bli otroligt framgångsrik har de flesta gett mig blicken som;

”what a fuck – you’re a girl, and should take care of your kids”.

Senare en gång när jag var ledsen, fick jag höra ”Why are you crying, please you have everyting”, för om man inte har en stabil grund, blir en spricka i telefonen irrelevant, och det kan ge mig perspektiv på vad ett verkligt problem är. En tjej jag träffade i Kina, hon skulle liksom betala sin brors utbildning. Här kan folk rulla tummarna och säga att de paaallar inteeee gå till skolan.

Igår var jag hos J.Lindeberg på casting, och därefter träffade jag Sally. Vi han ta ett ordetliget snack och jag blev riktigt motiverad. Lyssna upp, för den följer såhär: många kandidat-examen innehåller 90 poäng fördjupning i ett huvudämne och 90 poäng valfria. Detta innebär att jag nu när jag samtidigt vill jobba, modella och experimentera kan läsa av mina 90 valfria poäng, och därefter enbart ha kvar 90 poäng huvudområde, och då kan jag exempelvis välja företagsekonomi om jag vill det, och detta helt utan lån och annat sådant som de flesta studenter bör ta. Bra eller vad?

Jaja, bara en plan, men vadå, planer tar en ju alltid ett steg framåt innan man slungas vidare. För att byta ämne helt tänkte jag bjussa på några bilder från Bologna som innehåller det mesta jag tycker om: familjemiddagar, fina utsikter, solhäng och stadskonst.

12442935_10204313480716713_724925305_n 12899752_10204313481716738_1357726800_n 12571290_10204313481236726_1087892352_n

12947040_10204313480996720_991485637_o

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *