lite viktigt sådär

 

_MG_7517

Det är onsdag kväll och jag sitter helt färdig i kroppen efter mitt avklarade träningspass. Min mamma konstaterade att jag är i my shape of my life, och jag måste hålla med. Jag känner mig så stark, gör saker dygnet runt och alla i familjen har rykt på en förkylning jag har sluppit undan *peppar peppar*. Hur som, spenderade jag 50 minuter på löpbandet, vilka inleddes med 10 minuters PW, följt av löpning varvat med några återhämtningar i form av vatten och gång. Svettig som en gris och röd som en tomat, gick jag därefter med spagettiben av löpbandet. Varför hypar jag så mycket över 50 minuter på löpbandet?

Jo här kommer vi till en detalj som tidigare legat lite under ytan, men som jag nu vill lyfta. När jag gick i trean på gymnasiet, så var jag så svag och svagare blev jag, innan jag vände totalt. Min inre stress, identitetskris och skolpress gav mig inte utrymme att bevara min grundhälsa och jag mådde faktiskt ganska dåligt och blev psykiskt liksom fysiskt allt annat än stark. Att bara ställa mig på löpbandet var tillräckligt, liksom bara tanken – vilket utgör en stor kontrast till idag då jag nu kan längta efter att få träna. Jag fick många gånger höra att jag behövde bygga upp mina armar men såg det mest som ett mycket svårt mysterium. Tiden? Orken? Hade jag tid över efter ekorrehjulets måsten, ville jag gärna inte spendera den tiden på gymmet.

Det som hjälpte mig, var att prata med vänner, komma till insikt om vad jag värdesätter och få leva livet, för att sedan kunna bygga upp min kropp. Jag kom därmed fram till att jag var långt från ensam i att drunkna i tankar om hur verkligheten såg ut. Det är just därför, jag väljer att dela detta. Just för att jag vet att många tror att de är ensamma, vilket är en felaktig bild som vuxit fram ur att psykisk ohälsa är så tabubelagt och svårt att prata om. Vänner, ingen har det perfekt – och kanske är det vad som ändå gör världen perfekt. Man måste ibland kämpa för att få njuta och veta vad man månar om. Jag mår nu på ett helt annat vis än för två år sedan. Jag vet vad som är min egna vilja och försöker i största mån leva efter den.

2 comments on “lite viktigt sådär

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *